8 juli – 2013
Hej min framtida mig.
För några veckor sedan slutade jag grundskolan med bra betyg. Jag och några tjejer delade ut ”medaljer” till alla i klassen ink oss själva. Vi hade träffats några dagar innan hemma hos Nike och arbetet med dem. Medaljerna var egentligen en sorts stämpel – klassens… Själv vart jag klassens Plopp. Hårt på utsidan men mjuk inuti. How smart? Svårt att avgöra nu i efterhand om det är/var bättre än ”klassens kokosnöt”. Orkar verkligen dra igenom allt vi gjorde men det var det gamla tråkiga, förutom att det var en lite annorlunda stämning över oss alla. Föräldrar hade samlats och vissa av dem till och med grät. No freaking idea why men tydligen var det jävligt känsligt. Sen mot slutet grät vi alla ( förutom typ killarna som var för coola för det och mindre konstiga föräldrar). Jag trodde aldrig att jag skulle gråta. Aldrig. Jag grät inte för att jag var ledsen över att skiljas från mina kära klasskamrater utan för att de grät. Och när någon gråter kan jag inte låta bli, även om det inte väcker några direkta känslor hos mig. Efter gråtkalaset samlade jag alla mina saker och drog barfota hem med klackarna i handen.
Jag funderar verkligen att skaffa en privat blogg på blogg.se eller något. Bloggproffs.se suger och krånglar som fan. Jag är nog ända som bloggar här. Det är skönt att skriva ibland, dels för att uttrycka sig och dels för att bli bättre på att skriva och stava. Ibland blir jag förvånad på mitt A i svenska vad det gäller stavning(we all know I rock at writning shit)
Okej hoppas du har det bra framtida mig. Hoppas du är glad eller screw it hoppas du är riktigt jävla cp lycklig.
PUSS
